Hej! Först och främst vill jag tacka tjejen som gjorde denna underbara designen, Penny.. Tack tack tack tack=)  Helt underbar=)

Sen antar jag att ni vill veta vem denna underbara killen är? ^ ^ ;)

Jag heter iaf Momo och är 25 år, bosatt i centrala Göteborg i en 2a=) Här bor jag med min dotter Leah som är hos mig på heltid, med andra ord så är jag ensamstående pappa på heltid=) Hon blir 3 år om några månader. Vi har ingen kontakt med hennes mamma längre. Hon valde att gå från bb dagen efter förlossningen, men kom och hälsade på 4 ggr. Sista gången vi träffade henne var 2006, då var Leah 2 veckor gammal.. Men inte gräver vi ner oss för detta=) Det är synd om lillan som inte får ha sin mamma i sitt liv, men så länge hon har mig så behöver hon inte oroa sig för nåt.
Men vi tog vår pick o pack och åkte hem till Göteborg, (Leah föddes i växjö) Måste säga att det var det skönaste känslan, att sätta sig i bilen och åka därifrån, med det nykläckta undret.. För vara på bb i en stad där man inte känner NÅN tar på krafterna, men jag fick stå ut för den lilla prinsessan. Men jag måste säga att det jobbigaste var ändå att vänta på dna-testet, för det fanns en chans att jag inte var pappan, det var nog därför jag mådde så dåligt av att vara där, ha i tankarna, är hon min eller är hon inte. Men det var skitsamma efter några dagar, för så nära jag kom Leah var ju helt sjukt. Så till slut sa jag det till familjerätten. Är hon min ja då är hon min dotter liksom, MEN skulle det visa sig att Leah inte var min dotter så vill jag adoptera henne, för vad det än står på dna-testet så är hon MIN dotter. Men det behövde inte gå så långt, för efter några dagar kom testet, ni kan ju gissa om jag flög upp ur sängen på bb när familjerätten ringde mig och sa att det är MIN dotter=) Japp ni gissade rätt;) hehe.. Men nu var vi på väg hem äntligen efter 2 veckor och 3 dagar på bb.. Verkligheten hann ifatt mig ganska så fort måste jag säga, det var inte precis dans på rosor=) Men den hjälpen jag har fått är jag tacksam för resten av mitt liv. Det hemmet vi bodde på för föräldrar med spädbarn, gud vilken hjälp jag fick av dom, utan dom hade jag nog helt ärligt aldrig klarat av att vara pappa. Sen har jag en underbar mamma, en ängel som har hjälpt mig jättemycket. Så fort hon är ledig så tar hon Leah så att jag får vara barnledig. Inte många som får ha det så där, så jag e tacksam för den hjälpen jag får.. Gud det finns så mycket att berätta=) men det får bli stopp där.. Vill ni läsa mer om min o Leahs historia så hänvisar jag er till Amelia tidningen nummer 6, där finns vi med=)

Ska försöka skriva så mycket jag kan, lite varje dag och så=)


Peace out